Verklighetens superhjältar

I natt så vaknade jag som så många gånger som förut av paniken av att jag inte kan andas. En bit mat har smugit sig upp från magen och ner i luftstrupen. Jag försöker röra på mig och desperat ta av mig min andningsmask och hosta upp maten. Men på grund av mitt funktionshinder förblir jag liggande stilla, oförmögen att göra någonting.  Jag känner hur paniken ökar och hur luften tar slut i lungorna. Egentligen vill jag bara skrika rätt ut men kan inte.

Då står hon plötsligt där, superhjälten som är både tuffare och verkligare än både spindelmannen och stålmannen tillsammans. Utan att tveka skrider hon till verket. Med en skärpa skarpare än stålmannens blick och med ett lugn som skulle få vilken annan superhjälte som helst att bli avundsjuk hjälper hon mig så att jag kan andas igen. Jag känner hur paniken lägger sig och jag tar ett så djupt andetag jag bara kan och konstaterar att jag inte kvävdes till döds den här gången heller tack vare min superhjälte.

Detta är bara ett litet exempel på vad en mina personliga superhjältar gör för mig varje dag. Totalt finns det ungefär åttiofemtusen superhjältar därute i vårt avlånga land som varje sekund av varje minut av varje timma av varje dygn av varje år hindrar någon från att dö eller skadas allvarligt. Eller ser till att någon får i sig mat, att någon kan komma på toaletten, att någon annan kan kommunicera eller att någon kan arbeta. Listan över alla de hjälteinsatser stora som små som dessa superhjältar utför varje dygn året runt är oändlig. Och för alla oss som lägger våra liv i deras händer varje dag är dessa superhjältars insatser ovärderliga.

För er som inte redan gissat vilka superhjältar jag pratar om så är det alla de personliga assistenter som varje dag förutom att rädda liv gör en väsentlig skillnad för många av oss funktionshindrade. Men superhjältarna behöver bli ännu fler för att kunna rädda ännu fler liv och göra livet drägligt för ännu fler personer. Därför behöver vi se till att rätten till personlig assistans stärks och att det avsätts tillräckligt med pengar i framtida statsbudgetar för att kunna rekrytera ännu fler superhjältar och göra livet hanterbart för ännu fler människor i samhället.

Nu är det inte långt kvar till nästa val och jag läser med oro i artikel efter artikel i princip varenda dagstidning, hur sittande regering, påhejade av Sverige Demokraterna utan att skämmas gör allt dom kan för att i tysthet montera ner den personliga assistansen. Det som gör mig ännu lite mer rädd är att rätten till personlig assistans inte ser ut att få någon större plats i nästa val. Jag är också väldigt orolig för att varken vi Moderater eller något av de andra allianspartierna har en tydlig plan för vad vi vill med den personliga assistansen. Att Bengt Westerberg (L) dessutom sågar den pågående assistansutredningen är ytterligare en anledning till oro.

Assistansen kostar idag väldigt mycket pengar och det är viktigt att vi hushåller med våra skattemedel. Men det som nu blir alternativet och som i bästa fall håller vissa funktionshindrade vid liv med nöd och näppe som tex hemtjänst är både dyrare och väldigt, väldigt långt ifrån intentionen från LSS.